close
Paddan
Sala stadspark är en romantisk park med sina 1800-tals skulpturer och olika trädgårdsdelar i engelsk respektive fransk stil. Vi vill i entréns axel mellan stad och park lägga den nya skulpturen “Paddan” i början av träd raden mellan gångstråken så att det blir bland det första mötet till parken. Paddan blir en central mötes plats och en väktare som och med sitt samtida språk ett fint komplement till parken.
Paddan är ett verk med två skulpterade flickor och en padda gjutna i aluminium som lackeras i vit matt botten som målas med detaljer i färg. Därefter ett skyddande ytskikt i transparent PU-lack. Paddans ögon kommer att bestå av led lampor som lyser när vattnet är avstängt den kalla årstiden. Flickorna liksom paddan sprutar vatten ur munnen kan även vridas manuellt i ca 95 grader. Så publiken kan välja vart de sprutar. Spruten kommer dessutom att växla i slumpmässiga intervall mellan figurerna. De står placerade på en skiva av betong i svart/vit randning och får en sittbänk i betong i fonden. Sittbänken har även belysning under sittplanet som även alstrar lite värme.
Verket har flera funktioner och skapar möten för alla åldrar, där det går att röra figurerna hitta nya positioner och låta vattnet sommartid kunna spruta åt olika håll och vintertid ett magiskt lysande ur paddans ögon.
Vi vill att verket ger platsen ett nytt samtida element för barn och vuxna och en bänk där du kan sitta året om. Genom att vi ersätter sommartidens vattenspel med lysande ögon för vinterhalvåret så ger vi verket olika uttryck och funktion så att det alltid är levande. Paddan blir en väktare i stadsparken på ett nytt roande sätt med de skulpterade flickorna med sitt moderna drag av lek och lust. Vi vill även ge den klassiska sagobilden av paddan/grodan som en prins en ny dimension genom de två flickornas lek som ger flera möjligheter till tolkning.
En ny entré till Salas stadspark.
Olika infocitat om paddan från bl.a Naturhistoriska Riksmuseet samt Skansens websidor:
Paddan – lat; Bufo bufo
Den är inte lika vattenkrävande som de flesta andra groddjur. Hanarna kan leva upp till en halv kilometer från närmsta vattensamling, honorna ännu längre, upp till en kilometer. I undantagsfall förekommer det att paddorna avlägsnar sig så mycket som 4 kilometer från vattnet.[3]
Den kan förekomma i många olika biotoper: Löv- och barrskog, trädgårdar, brukad mark, hedar, stranddyner, moss- och myrmark, bergsterräng, stenrösen och liknande.[3] [4]
I Alperna går den så högt som 2 000 m[5], i Nordafrika upp till 3 000 m.[6].
Den sitter ofta stillasittande och väntar på sitt byte i form av insekter (även larver), spindeldjur och sniglar. Den har inte krafter nog att dra upp maskar ur sina hål; dessa ätes endast om de påträffas på markytan. Den vanliga paddan har en lång, klibbig och effektiv tunga som den kastar ut mot bytet.[3] Enligt vissa källor kan den även ta större byten, som andra groddjur, kräldjur och möss.[5]
Paddan sover vintersömn, nergrävd på frostfritt djup, från september till maj i norra delen av sitt utbredningsområde[5], från december till januari i södra delen.[4]
Hanarna blir könsmogna vid omkring 3 års ålder, honorna vid 4 till 5 år. Fullvuxna blir de först senare.[3]
Den vanliga paddan blir normalt 7–10 år gammal, även om en ålder av 36 år har konstaterats för vilda paddor. I fångenskap har den kunnat bli så gammal som 50 år.[3]
Ibland kan man en mörk sensommarkväll få se en liten mörk grodliknande figur kura på trädgårdsgången under lyktans svaga sken.
Paddan är solitär. Den är ett skymnings- och nattdjur med gott mörkerseende, och patrullerar ett litet revir. Den är också stationär, man kan återfinna den på samma ställe i veckor eller månadsvis.
Paddan kan klättra och intar stundtals dagplatser högt upp, på murar och i häckar. Vid regn eller fuktigt väder, blir de även aktiva på dagen och kan jaga daggmaskar.
Den vanliga paddan, liksom alla våra paddor, grodor, ödlor och ormar är fridlysta i hela landet.
Paddornas begränsade jaktrevir gör att de mest sitter och väntar på att smådjur skall passera förbi, exempelvis ditlockade av en trädgårdslyktas sken, eller en ljus berghäll i månens sken.
De är nyttodjur i våra trädgårdar, då de äter insekter, deras larver, spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl- och groddjur, även möss tas av större paddor.
Direkt efter övervintringen från april till juni, när vårvärmen har kommit, beger sig paddorna till sina lekvatten, samma vatten som de en gång själva föddes i. Vandringen kan pågå mellan ett och tio dygn, och sker nattetid. Sträckan kan uppgå till drygt 2 km.
Som lekvatten duger det mesta, såsom vegetationsrika sjövikar, mindre gölar, dammar, hällkar, havsvikar med låg salthalt (Bottniska viken) och brackvattensamlingar. Paddorna använder, till skillnad från grodorna, den djupare delen av lekvattnet. Vattentemperaturen måste nå 8° C för att leken skall komma i gång.
Hanarnas sång hörs ljudligt och påminner litet om ejderns kluckande läte. Hanen eller ofta flera hanar klamrar sig fast (amplexus) om en hona. De har yttre befruktning, det vill säga honan lägger äggen och hanen sprider sina spermier över äggen och befruktar dessa. Paddornas rom läggs i två gelésträngar (till skillnad från grodornas som läggs i klumpar), som kan bli 3-6 meter långa och kan innehålla 2000-4000 ägg. Äggen är 1,5 -2,0 mm i diameter.
Människans hot: Omfattande skogsdikning och bortagande av lekvatten är hot mot arten. Hinder på vägen till och från lekvattnen stör också, på en bilväg om våren kan mängder av paddor dödas. Här är tunnlar under vägen en god lösning. Lokala populationer går under om ett lekvattnen försvinner.
Paddor och övriga groddjur har en svår tillvaro i stadsnära miljö. Genom att låta delar av trädgården få växa litet vildare så kan paddorna ströva fritt. De äter gärna mask, sniglar och myror. Dessutom kalasar de gärna på myggor och andra nattflygande insekter, som dras till ljuskällor. Så en liten trädgårdslykta på marken, kanske med en ljus flat sten under kan bli ett utmärkt smörgårdsbord till paddorna. En friliggande komposthög är en idealisk övervintringsplats för dessa djur.
Vill vi hjälpa paddor, ska vi vårda små vattensamlingar där de kan leka. Det är inte bra om de växer igen med för mycket vattenväxter. Paddor leker gärna vid soliga stränder där isen tidigt smälter bort på våren. Paddor är fridlysta precis som alla andra groddjur. Man får alltså inte döda dem, men vem skulle nu vilja det? Där vi vet att paddor kryper över vägen på våren ska vi cykla och köra bil försiktigt. Om vi känner till stora övergångsställen för paddor över trafikerade vägar, kan vi tipsa Trafikverket att de bör göra grodtunnlar. I en grodtunnel kan paddor och grodor krypa under vägen istället för uppe på den. Paddor, som annars skulle bli överkörda, kan då klara livet.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
